Om ”Dokumentet” i K Special
2018-04-23
Det är riktigt, som det beskrivs i SVT:s ”K Special” om Dokumentet på Aftonbladet 1978, att det söps kopiöst på redaktionen. Några söp ihjäl sig, några överlevde med hälsoproblem än i dag och några blev helnyktra. Öl och sprit konsumerades på arbetstid också bland grafikerna i sätteri och tryckeri. Tidningsbilarnas chaufförer var förhoppningsvis nyktra.
Och det är klart att Dokumentet, som i tysthet producerades av ett antal kvinnor på tidningen slog ner som en bomb när det offentliggjordes den 8 maj 1978.
Men filmen i ”K Special” om denna händelse är dessvärre till viss del också en historieförfalskning. Det påstås i dokumentären att kvinnornas aktion ledde till att upplagan så småningom steg och att Aftonbladet med det blev en bättre affär. Så var det inte alls. Jag kom till Aftonbladet 1979, ett år efter Dokumentet, och hade då jobbat elva år på Expressen. 1979 söps det fortfarande friskt på Aftonbladet. De sexuella trakasserierna hade jag hört talas om, utan att ha någon egen kunskap. Jag stannade kvar på Aftonbladet till 1983, men upplagan under den här tiden steg inte alls som kvinnorna i ”K Special” vill få det till. Tvärtom, den sjönk och tidningens ekonomi bara försämrades. Jag minns ett tillfälle när tidningsledningen (sannolikt med dåvarande ägaren LO:s hjälp) var tvungen att begära utökad checkkredit på banken för att vi skulle få ut våra löner
Den kvinna som kom att betyda mest för Aftonbladets senare upplageframgångar var Amelia Adamo. Hon blev så småningom landets veckotidningsdrottning. Men när det på Aftonbladet blev bekant att chefredaktören Gary Engman och redaktionschefen Thorbjörn Larsson (senare även han chefredaktör) ville anställa Adamo då gick ett antal kvinnor (flera hade medverkat i Dokumentet) till facket och krävde att anställningen skulle stoppas!
Det var Engman och Larsson som städade upp bland fylleriet och fick ordning på redaktionen. Och de, tillsammans med Adamo, fick upplagan att så småningom stiga. Om detta inte ett ord i K Special. I mitten av 1990-talet gick Aftonbladet om Expressen i upplaga. Det underlättades av att Expressen då hade en omdömeslös ledning.
Jag blir lite nervös när jag i Dagens Nyheter (23.4) läser Maria Schottenius krönika om filmen i ”K Special”. Schottenius jobbade tidigare på Aftonbladet, och hon har varit kulturchef på Expressen och DN. Men hon är också en av fem huvudaktörer i filmen och nu ägnar hon en helsida i DN åt att tala gott om den. Etik?
Hon skriver också att en av de övriga fyra, Karin Alfredsson (en av Dokumentförfattarna 1978) med fast hand drivit filmprojektet i ”K Special”. Då måste man fråga SVT hur det kan komma sig att en av de centrala personerna i projektet 1978, part i målet så det stänker om det, kan beviljas pengar och sändningstid för sin sak i ett public service-program som ”K Special”? Källkritik?
Med den här texten riskerar jag förstås att hamna i träsket i asociala medier. OK, men jag är inte säker på att det är att föredra att bli del i en ny tystnadskultur.
Jan Mosander
Journalist och författare