Nya Åland – juli 2026                                   

Någon av er som minns Radio Nord?

• Tillbaka till forntiden: jag gissar att ni som lyssnade på Radio Nord i dag bör vara bortåt 75 år eller äldre. Låt mig ändå för er andra berätta lite om Radio Nord, den svenska piratradion som under drygt ett år, 1961 – 62, sände musik- och reklamprogram från ett fartyg, m/s Bon Jour, som låg förankrat i Östersjön, på internationellt vatten en bit utanför Stockholms södra skärgård.  

Det har tidigare skrivits ett par böcker om den fräcka och omåttligt populära radiostationen. Nu har det kommit ytterligare en, med titeln, Låten från båten – en berättelse om Radio Nord av Ronny Forslund och Göran Lindemark (Musik & Mediaproduktion i Hudiksvall AB).

Radio Nord var på sin tid en revolution i nordisk radioverksamhet. Stationen sände reklam och gick emot mycket av det som de nordiska ländernas helt reklamfria radiomonopol och public service hittills hade erbjudit sina lyssnare. Förebilden var amerikansk radio. Skivpratare spelade populärmusik och deras mellansnack varvades i högt tempo med korta nyhetsinslag och reklamjinglar. Några jinglar blev närapå klassiska, som ”Broddmans, Broddmans, Broddmans” (radio och TV-kedja) och ”Mamma, det höll” (Duralexglas som fallit i golvet).

Författarna till Låten från båten berättar i detalj Radio Nords historia från den vingliga etableringen i slutet av 1960, till sändningsstarten i början av mars 1961 och det bittra slutet den 30 juni 1962. Sveriges riksdag hade sett till att en ny, mycket omstridd lag en månad senare skulle stoppa och omöjliggöra Radio Nords sändningar. (Jag antar att det skedde med tyst bifall från ansvariga i Finland.) Många anställda och medverkande i Radio Nord intervjuas i boken, liksom ett antal lyssnare (transparens: en av lyssnarna är denne skribent). Boken är, som det brukar heta, ”rikt illustrerad”.

Det mesta av Radio Nords program spelades in på band i en studio Stockholm. Banden placerades i en vattentät behållare som förseglades och flögs med ett litet flygplan ut till sändarfartyget Bon Jour i Östersjön. Behållaren med banden droppades i havet intill fartyget och fiskades upp av besättningsmän och studioanställda ombord. Bon Jour låg bra till för att sändningarna med hög kvalitet kunde höras också på Åland. I Helsingfors där jag växte upp och som 16-åring med stor entusiasm på min transistorradio rattade in Radio Nord på mellanvåg 495 meter (606 kHz) varierade hörbarheten. Signalen gick fram rätt ok men stördes oregelbundet av morsesignaler som plötsligt kunde lägga sig på samma frekvens som Radio Nord och förstöra hela lyssnarupplevelsen. Jag har undrat om de störande signalerna kan ha kommit från det då sovjetiska Estland, dit Radio Nords sändningar också nådde. Tekniskt begåvade har talat om ”spegelfrekvenser” som kan ha ställt till det. Ursprunget klarlades aldrig.

Radio Nord finansierades av några förmögna reklamradioägare i USA, men chef och initiativtagare till projektet var en finlandssvensk affärsman och filmproducent, Jack S. Kotschack (S stod för Salomon) som kommit till Sverige strax före krigsslutet 1944. Hans son Jan Kotschack skrev 2021 en biografi om sin far, ”Salomons hemligheter: jakten på en judisk desertör” (Vulkan, e-bok). Hade fadern deserterat från Finlands armé eller flytt från ett nazistiskt dödshot? Det finns noteringar kring Jack Kotschacks bakgrund i såväl de svenska som finländska säkerhetsmyndigheternas arkiv. Men de är fortfarande hemligstämplade. Jack Kotschack avled 1988.

En grupp på Facebook, ”Radio Nord Revival” speglar än i dag nostalgin kring Radio Nord, piratradion som tvingades stänga ner för 64 år sedan.

På tal om läsning som kan vara av intresse för bokmalar på Åland:

Den finländske militärhistorikern Lars Westerlund har i två böcker initierat skildrat Skärgårdshavet under tysk vimpel 1939 – 1944, del 1 och 2 (Aucourant, 2025) om den tyska krigsmarinen i Skärgårdshavet. Åland spelar en stor roll i Westerlunds forskning. Han berättar om den tyska krigsflottans närvaro i skärgården, om de åländska tyskintressena, om Ålandsfrågan, och om den finländska statspolisens verksamhet och informatörer på Åland under kriget. I båda böckerna, utgivna 2025, förekommer åländska namn som tillochmed jag känner igen.

Jan Mosander